Imorgon har jag tagit ledigt för att åka till IKEA, köpa present åt min bror som fyllt år men också för att fira mig själv. Imorgon blir jag 23 år.

Idag har jag tagit det lugnt på jobbet, dagen har gått så fort att jag fortfarande tror att det är morgon typ.

Nyss hade jag massage, det fick bli födelsedagspresenten till mig själv. Det var riktigt skönt! Jag visade massören mina båda fötter, som efter stukningar blivit lite deformerade. På vänster fot har jag en svullnad och har från och till ont. Det är fyra år sen jag stukade vänster fot ska tilläggas.

Min högra fot lyckades jag ju som det står här i bloggen ta sönder i onsdags. Är dock fortfarande svullen och har ont.

Massören tittade strängt på mig och sa sedan: Lilla gumman, du måste träna upp din balans igen! Hon gav mig sedan lite tips på hur jag skulle göra det.

Jag sa att erkände att dålig balans har jag fått, jag vågar inte hoppa över diken i skogen längre bland annat - i rädsla för att slå mig. Hon sa att jag inte borde hoppa överhuvudtaget, med tanke på fotleder och nacke. Hon tyckte även att jag var lite för ung för att ha så pass mycket skavanker.

Men hon sa också att min kropp lyssnar på massagen på ett mycket bra sätt och att det är fantastiskt att den gör det trots alla hårda fall. Underbart, med lite hjälp kommer jag vara som ny! När foten läkt måste jag även ta tag i motionen, för jag vill bli snygg igen!

Må våren komma och erbjuda många härliga promenader!

Nu är det några dagar sedan jag skrev något i min blogg och det har hänt mycket i livet vill jag lova!

Jag har hunnit med att stuka min högerfot illa. Jag har varit på företagskickoff och njutit av helgen. Ska vi börja från början?

I onsdags stukade jag som sagt min högra fot. Golvet är ojämnt på sina ställen och jag har inte Sveriges bästa balans. Smällen i foten hördes uppe i huvudet och jag låg på stallgolvet och grät en stund.

Jag lyckades linka mig in i huset hos mamma och snodde några av hennes kylklampar och bäddade in foten med. Resten av kvällen låg jag med kylklampar och kroppen full av Ipren. Idag måndag gör min fot fortfarande ont och till och från linkar jag fram. Fotknölen är svullen och hela utsidan är stel.

Torsdag förblev jag hemma. Fredag likaså, i alla fall på förmiddagen. Vid halv 3 var det klippningsdags för håret och sen bar det av till företaget för en liten mysig kick-off. God mat och skön underhållning! Åkte hem skapligt tidigt och sen kan ni ju bara gissa vad jag ägnade resten av kvällen med.

Dubbel XP och en underbar uppdatering av Cod5 som kom på torsdagen och givetvis vill jag levla, så det blev otippat nog en avslutning med CoD - WaW.

Lördagen bestod av stallet, tvättning i mängder och spel samt lite vin till det. Vi vann en match på kvällen sen kunde jag somna gott.

Söndagen bestod av städning, spel, stallet och så kom min moster med man ner och hälsade på.

Trevligt!

Den här veckan är det dubbel XP (alltså dubbla poäng) på CoD5 fram till onsdag och jävlar vad jag ska spela. Nu är det inte så väldigt långt kvar tills jag har sista symbolen.

Jag är redan på lvl 50 på prestige 6 och kommer antagligen att prestiga mycket snart. Snart, snart har jag nått mitt mål.

Nyss var jag uppe och bokade en ny massagetid, den här gången en hel timma. Jag behöver det, framför allt efter det massören hittade i torsdags.

I många år, sen liten har jag inte kunnat ligga på mage. Ligger jag på mage, om bara för några minuter och reser mig upp är det som om någon skulle slå mig hårt i huvudet. Jag faller nästan ihop igen av smärta i huvudet, lite beroende på hur jag haft nacken men oftast får jag fruktansvärt huvudvärk som kan sitta i flera timmar. Jag har såklart många gånger undrat varför det blir så men aldrig rotat djupare i problemet.

Jag berättade för massören om mina problem innan hon satte igång att massera. Hon tittade fundersamt på mig och frågade om jag någon gång slagit i huvudet. Jag skrattade inombords och sa sedan, klart jag har - många gånger! Jag har trillat av hästar samt ramlat i en båt och slagit i skallen. Hela två mindre hjärnskakningar har jag hunnit med.

Där har du svaret på dina problem sa hon. Jag glodde på henne och insåg att alla komiska fall inte var så roliga längre. Hon förklarade att det kan ha hänt vad som helst i nacken, allt från att det ligger en nerv i kläm till att en kota blivit skadad. Hon ville i alla fall att jag skulle komma dit på en timmas massage så hon fick känna ordentligt och börja gå in djupare i musklerna och trycka.

Antagligen är mina avramlingar också förklaring till varför jag ofta är stel i nacken och jämt har en massa knutor och ärtor. Jag minns fortfarande första gången jag ramlade av, då var jag 12 år. Jag hamnade mellan frambenen på hästen, hon galopperade över mig och jag fick stora hovavtryck på ena axeln samt  ett knä. Jag fick gå till läkaren men eftersom jag inte hade brutit något fick jag gå hem igen, friskförklarad. Men det är sedan dess jag har haft ont. Fortfarande har jag ett stort rött märke på höger arm, närmare axeln som när jag fryser bli blå-lila.
 
Kanske var det i det fallet nacken fick första smällen och sen har det knappast blivit bättre efter de andra avramlingarna. För ett par år sedan trillade jag av min nordis och fick hjärnskakning, precis när jag blivit bra hoppade jag upp på ardennern men åkte ner igen. Efter det var det ett skit att åka bil och köra över gupp i ett par veckor. Hoppsan.

Skönt att få en förklaring i alla fall och jag hoppas att jag slipper slå i huvudet eller nacken någon mer gång. Hästarna får helt enkelt vara snälla och behålla mig på ryggen.

Dock får jag skylla mig själv som älskar att gasa på lite och har busiga pållar.

Kollade på min statistik nyss, jag har som vanligt inte många läsare men vad hände egentligen den här dagen?:

Tänkte skriva något, men ångrade mig, har ändå inget vettigt att skriva.

Finns det någon som älskar måndagar och nästan önskar att helgen gick lite fortare så att det kunde bli jobbardags igen? Jag gör det i alla fall inte, varje jävla helg undrar jag samma sak - var fan tog helgen vägen?

Jaja, ingen idé att vara bitter, snart kommer en ny helg. Bara fem dagar kvar, eller ja snart 4,5. Halva måndagen har ju gått nu.

Helgen bestod av det gamla sedvanliga, det vill säga tvätt, hästar, andra smådjur och på tok för mycket spelande. Men det är trots allt så jag vill ha mina helger, kanske inte alla, men att få slappa lite är gött.

Med mig i fickan på promenaden, hade jag ett äpple. Ett äpple ämnat åt en speciell häst. För några veckor sedan när jag och mamma gick samma promenad tyckte jag mig se en välbekant bläs på en häst i en hage utmed vägen. Nyfiken kom den lilla flocken fram och till min förvåning insåg jag att den svarta hästen var gammal ridskolehäst. Gamla Zorro, en svart D-ponny med en stor vit bläs, lätt att känna igen. Nu är det många år sedan jag gick på ridskolan och på den tiden var han runt 6 år. Livet hade tärt på honom men han var fortfarande mycket vacker. Han var en stor favorit när jag red på ridskolan, vi hade väldigt kul ihop och jag önskade faktiskt att han kunde bli min. Jag fick ofta rida honom.

Tänk att jag skulle finna honom så nära mig. Han åt äpplet med god aptit i alla fall och fortsatte sedan leta gräs i hagen där han gick, som mest bestod av hårt packad lera. Jag önskade jag hade fått ta med honom hem.

Å andra sidan så har jag nog djur tillräckligt och förhoppningsvis ägs han av någon som älskar honom massor.