Nyss var jag uppe och bokade en ny massagetid, den här gången en hel timma. Jag behöver det, framför allt efter det massören hittade i torsdags.

I många år, sen liten har jag inte kunnat ligga på mage. Ligger jag på mage, om bara för några minuter och reser mig upp är det som om någon skulle slå mig hårt i huvudet. Jag faller nästan ihop igen av smärta i huvudet, lite beroende på hur jag haft nacken men oftast får jag fruktansvärt huvudvärk som kan sitta i flera timmar. Jag har såklart många gånger undrat varför det blir så men aldrig rotat djupare i problemet.

Jag berättade för massören om mina problem innan hon satte igång att massera. Hon tittade fundersamt på mig och frågade om jag någon gång slagit i huvudet. Jag skrattade inombords och sa sedan, klart jag har - många gånger! Jag har trillat av hästar samt ramlat i en båt och slagit i skallen. Hela två mindre hjärnskakningar har jag hunnit med.

Där har du svaret på dina problem sa hon. Jag glodde på henne och insåg att alla komiska fall inte var så roliga längre. Hon förklarade att det kan ha hänt vad som helst i nacken, allt från att det ligger en nerv i kläm till att en kota blivit skadad. Hon ville i alla fall att jag skulle komma dit på en timmas massage så hon fick känna ordentligt och börja gå in djupare i musklerna och trycka.

Antagligen är mina avramlingar också förklaring till varför jag ofta är stel i nacken och jämt har en massa knutor och ärtor. Jag minns fortfarande första gången jag ramlade av, då var jag 12 år. Jag hamnade mellan frambenen på hästen, hon galopperade över mig och jag fick stora hovavtryck på ena axeln samt  ett knä. Jag fick gå till läkaren men eftersom jag inte hade brutit något fick jag gå hem igen, friskförklarad. Men det är sedan dess jag har haft ont. Fortfarande har jag ett stort rött märke på höger arm, närmare axeln som när jag fryser bli blå-lila.
 
Kanske var det i det fallet nacken fick första smällen och sen har det knappast blivit bättre efter de andra avramlingarna. För ett par år sedan trillade jag av min nordis och fick hjärnskakning, precis när jag blivit bra hoppade jag upp på ardennern men åkte ner igen. Efter det var det ett skit att åka bil och köra över gupp i ett par veckor. Hoppsan.

Skönt att få en förklaring i alla fall och jag hoppas att jag slipper slå i huvudet eller nacken någon mer gång. Hästarna får helt enkelt vara snälla och behålla mig på ryggen.

Dock får jag skylla mig själv som älskar att gasa på lite och har busiga pållar.