Jag funderar ofta, på allt möjligt. Så är det bara, sådan är jag.

Idag var inget undantag, men nu, precis nu, föll en känsla över mig. En tanke.

Jag har behövt befatta mig vid tanken, har behövt tänka igenom. Samla mod, kraft och försökt finna de bra anledningarna till att våga hoppa och chansa.

Inuti ryms jag fortfarande av tanken på att jag är sent ute, jag har redan förlorat kriget mot mig själv. Jag står på randen, den yttre randen innan. Innan jag blir tvingad, är det lika bra att hoppa själv.

Jag har börjat acceptera faktumet, att det är jag, endast jag som kan förändra min situation och göra något åt Vår framtid.

Det är okej nu, en del av en barriär släppte och känslan föll över mig, precis nu.

Jag ska. Jag ska göra det.

Så, nu var det sagt.