Du har åkt hem, tystnaden och ensamheten i lägenheten är alltid som värst precis när du åkt.

Jag irriterar mig på tickandet från klockan, som jag aldrig annars hör, bara för att det är så tyst.

När jag kommit hem för dagen idag, satte jag mig ned vid gamla datorn. Bestämde mig för vilka bilder pch dokument jag skulle ha kvar och inte. Jag hittade en del bilder som framkallade minnesfragment. Jag hittade dokument med msn-diskussioner på, som påminde mig om vad jag gått igenom egentligen.

Med en liten gnutta fundersamhet och tveksamheten tryckte jag på delete. Inom några sekunder var bilder och dokument borta.

På datorn är det så lätt att radera. Datorn verkar inte sakna något heller.

Tänk om man kunde trycka på delete, på en knapp vid huvudet, och sen var minnet rensat. Det vore häftigt. Eller kanske inte, för utan minnen, vem skulle man vara då? Om vi inte hade minnen, hur skulle vi då veta vad som är bra och dåligt? Vad skulle vi förhålla oss till?

Minnet av hur det var nyss, när du fortfarande var här, värmer mig och får mig att längta. Snart ses vi igen.