En liten svart kanin skuttar glatt ut på en stor äng. Där finns andra kaniner, som lika glatt hoppar omkring på sina stora tassar. Ibland stannar de upp och tittar ner mot jorden, innan de snart hoppar vidare i bus och lek. Den lilla kaninen ser sig smått förvirrat omkring, undrar var han hamnat. Han ser sin syster i massan, som med stora öron spetsade, knaprar på en rödklöverblomma. Han förstår inte, hon lämnade ju honom en dag?

Han tittar ner mot jorden, ser en ledsen flicka. En flicka som håller en svart kanin i sin famn. Hennes tårar trillar ner i hans svarta ulliga päls, men han vet inget om. Han finns inte där. Den lilla svarta kaninen förstår att han har kommit till himlen. Till en plats där ingen kanin har ont. Han är i kaninhimlen. Flickan drar sina fingrar en sista gång genom hans päls och gråter lite till. Sen blickar hon upp mot himlen och ler försiktigt, hon vet att nu har hennes kamrat inte ont.

Älskade lilla Zorro, hälsa din syster från mig, er ledsna matte.