Igår var det dags för min bror att sälja sin a-traktor. För snart, om ett par månader är det dax för körkort. Han hade haft sin oranga bil i två år. Det känns som igår de hämtade den med trailer uppe i Västerås och nu har den flyttat till Skövde istället.

Men det är konstigt, alla var vemodiga när den lastades på trailern igår. Ingen mer orange bil på gårdsplanen, vi hade i familjen på nått sätt tillskrivit den en själ. Min bror sa flera gånger att nej, jag fixar inte att sälja den. Jag kände också vemod, för en hög med plåt. Så speciell, så udda som den är, kommer den fattas på vår gårdsplan.

När den nya lyckliga ägaren åkte iväg med den, följde jag trailern bort till vägens slut med blicken. Tills jag bara såg en sita glimt att den orange rumpan. Sen svängde vägen vänster och bilen syndes inte mer.

Kommer kännas konstigt att se min bror i en vanlig bil sen, utan konstig färg, vingar och då kan han inte heller sladda runt i snön när han köpt en framhjulsdriven bil.

Hoppas iallafall de nya ägarna är rädda om den, vårdar den väl precis som vi har gjort.

Hejdå bilen, vi saknar dig.