På onsdag kommer en liten, liten annons finnas i lokala tidningen. En annons som ingen kanske kommer se, eller så kommer någon att se den och det är det jag hoppas på. Den lilla annonsen är ett rop efter ett jobb.

Kortfattat beskriver den vad jag söker, min erfarenhet och utbildning. Dock är den så liten så jag tvivlar på om någon kommer se den alls, men jag vill ändå hoppas på att någon ser den. En chef eller personalchef som tror de kan ha nytta av mig.

Jag hoppas, för jag vill så gärna ha ett jobb. Samtidigt är jag rädd. Den dagen jag får jobb måste jag bryta en rad dåliga vanor, börja leva ett riktigt liv igen. Det senaste året kan jag inte räkna som meningsfullt egentligen. Jag är lite nervös, funderar stundtals på hur det vore att ha ett jobb igen. Jag skulle kunna uppfylla drömmar och skulle kunna börja planera mer för framtiden med trygghet. Medan jag varit arbetslös har jag hunnit fundera grundligt på mitt liv. Jag har tänkt på hur jag vill ha det och hur jag vill att Vi ska ha det.

Jag har kommit fram till vad jag tycker är bra och vad som är dåligt med mitt liv just nu. Samtidigt har jag lovat mig själv att göra något åt de saker jag tycker är dåligt samt jobba för att behålla och förbättra de bra sakerna. Det innebär en del uppoffringar och att jag måste ta mod till mig i vissa avseenden. Jag är tyvärr ganska säker på att jag kommer backa ur mina egna löften, men måste försöka att inte göra det.

De senaste två veckorna har varit jobbiga, min förkylning har inte släppt. Infektionen sitter i och vill inte släppa taget. Jag vill bli frisk nu!

Vi får se när jag blir frisk, får se om någon svarar på min annons och om jag kan hålla det jag lovat mig själv.