Är det höst nu?
Det verkar så. Björkarna i vår fårhage har snart tappat sina blad och blottar sina vita grenar mot skyn. Andra träd och buskar börjar ändra färg och kvällssolen ger behagligt sken över ängarna.
Luften har förändrats, den är sval och lätt att andas. Jag är ingen värmeälskande människa, så för mig är hösten den näst bästa årstiden. Våren ligger på första plats, hösten på andra, tredje ligger vintern och fjärde, sommaren.
Jag kan liksom inte sluta njuta av naturen. Jag fylls av ro, glädje och nästan tårar för att min omvärld är så vacker nu. Det är få som glädjs av hösten, många tycker det vore bäst om det var sommar året runt. Inte jag. Jag vill ha vår och höst året runt. Lite snö gör inget, kyla är skönt.
Hemma på gården fixas det med stallet inför vintern, det tvättas och städas. Det läggs in ny halm och att det ligger över 30 ton hö på loftet ger ro i själen.
När man jobbat ute en hel dag eller bara varit ute och njutit av höstsolen, är det skönt att äntligen få en god anledning till att krypa upp i soffan under en skön filt och njuta av en kopp te.
Jag och mitt te, vi är kära i varandra. Jag är kär i levande ljus som jag nu också får anledning till att tända om kvällarna. Jag behöver inga andra lampor, ljusens sken är tillräckligt.
Jag ser också fram emot den här hösten av andra orsaker. Nu är det bara ett år kvar innan Vi äntligen, förhoppningsvis, får se varandra varje dag. Nästa år vid den här tidpunkten, får Vi förhoppningsvis sitta här i soffan, krama om varandra, dricka te tillsammans och njuta av solen som går ner utanför.
Snart har Vi varit ett par i ett helt år, det är otroligt vad tiden gått fort. Jag vet att den kommer fortsätta gå fort och snart är dags för Dig att ta på Dig studentmössan.
Jag skämdes i min, så ohyggligt fula är de där mössorna. Dock är det ju tradition att alla ska ha mössa, så jag hade också en. Annars brukar jag vara duktig på att gå emot strömmen.
Det var förresten ingen som svarade på min annons, så nästa onsdag kommer det ut en ny. Jag ger mig inte. Jag ska ha jobb, få nya fasta rutiner istället för att bara glida runt som jag gör nu. På ett sätt bävar jag inför att plötsligt få ändrade rutiner. Ett jobb skulle göra mig mindre fri att göra vad jag vill, när jag vill. Men ett jobb skulle ge mig frihet på ett annat sätt. Pengar ger frihet och lycka, hur man än vrider och vänder på det.
Nu ska jag fortsätta njuta av hösten, göra en kopp te och tända ljus. Gör det Ni där ute också.
Luften har förändrats, den är sval och lätt att andas. Jag är ingen värmeälskande människa, så för mig är hösten den näst bästa årstiden. Våren ligger på första plats, hösten på andra, tredje ligger vintern och fjärde, sommaren.
Jag kan liksom inte sluta njuta av naturen. Jag fylls av ro, glädje och nästan tårar för att min omvärld är så vacker nu. Det är få som glädjs av hösten, många tycker det vore bäst om det var sommar året runt. Inte jag. Jag vill ha vår och höst året runt. Lite snö gör inget, kyla är skönt.
Hemma på gården fixas det med stallet inför vintern, det tvättas och städas. Det läggs in ny halm och att det ligger över 30 ton hö på loftet ger ro i själen.
När man jobbat ute en hel dag eller bara varit ute och njutit av höstsolen, är det skönt att äntligen få en god anledning till att krypa upp i soffan under en skön filt och njuta av en kopp te.
Jag och mitt te, vi är kära i varandra. Jag är kär i levande ljus som jag nu också får anledning till att tända om kvällarna. Jag behöver inga andra lampor, ljusens sken är tillräckligt.
Jag ser också fram emot den här hösten av andra orsaker. Nu är det bara ett år kvar innan Vi äntligen, förhoppningsvis, får se varandra varje dag. Nästa år vid den här tidpunkten, får Vi förhoppningsvis sitta här i soffan, krama om varandra, dricka te tillsammans och njuta av solen som går ner utanför.
Snart har Vi varit ett par i ett helt år, det är otroligt vad tiden gått fort. Jag vet att den kommer fortsätta gå fort och snart är dags för Dig att ta på Dig studentmössan.
Jag skämdes i min, så ohyggligt fula är de där mössorna. Dock är det ju tradition att alla ska ha mössa, så jag hade också en. Annars brukar jag vara duktig på att gå emot strömmen.
Det var förresten ingen som svarade på min annons, så nästa onsdag kommer det ut en ny. Jag ger mig inte. Jag ska ha jobb, få nya fasta rutiner istället för att bara glida runt som jag gör nu. På ett sätt bävar jag inför att plötsligt få ändrade rutiner. Ett jobb skulle göra mig mindre fri att göra vad jag vill, när jag vill. Men ett jobb skulle ge mig frihet på ett annat sätt. Pengar ger frihet och lycka, hur man än vrider och vänder på det.
Nu ska jag fortsätta njuta av hösten, göra en kopp te och tända ljus. Gör det Ni där ute också.
Vi får se
På onsdag kommer en liten, liten annons finnas i lokala tidningen. En annons som ingen kanske kommer se, eller så kommer någon att se den och det är det jag hoppas på. Den lilla annonsen är ett rop efter ett jobb.
Kortfattat beskriver den vad jag söker, min erfarenhet och utbildning. Dock är den så liten så jag tvivlar på om någon kommer se den alls, men jag vill ändå hoppas på att någon ser den. En chef eller personalchef som tror de kan ha nytta av mig.
Jag hoppas, för jag vill så gärna ha ett jobb. Samtidigt är jag rädd. Den dagen jag får jobb måste jag bryta en rad dåliga vanor, börja leva ett riktigt liv igen. Det senaste året kan jag inte räkna som meningsfullt egentligen. Jag är lite nervös, funderar stundtals på hur det vore att ha ett jobb igen. Jag skulle kunna uppfylla drömmar och skulle kunna börja planera mer för framtiden med trygghet. Medan jag varit arbetslös har jag hunnit fundera grundligt på mitt liv. Jag har tänkt på hur jag vill ha det och hur jag vill att Vi ska ha det.
Jag har kommit fram till vad jag tycker är bra och vad som är dåligt med mitt liv just nu. Samtidigt har jag lovat mig själv att göra något åt de saker jag tycker är dåligt samt jobba för att behålla och förbättra de bra sakerna. Det innebär en del uppoffringar och att jag måste ta mod till mig i vissa avseenden. Jag är tyvärr ganska säker på att jag kommer backa ur mina egna löften, men måste försöka att inte göra det.
De senaste två veckorna har varit jobbiga, min förkylning har inte släppt. Infektionen sitter i och vill inte släppa taget. Jag vill bli frisk nu!
Vi får se när jag blir frisk, får se om någon svarar på min annons och om jag kan hålla det jag lovat mig själv.
Kortfattat beskriver den vad jag söker, min erfarenhet och utbildning. Dock är den så liten så jag tvivlar på om någon kommer se den alls, men jag vill ändå hoppas på att någon ser den. En chef eller personalchef som tror de kan ha nytta av mig.
Jag hoppas, för jag vill så gärna ha ett jobb. Samtidigt är jag rädd. Den dagen jag får jobb måste jag bryta en rad dåliga vanor, börja leva ett riktigt liv igen. Det senaste året kan jag inte räkna som meningsfullt egentligen. Jag är lite nervös, funderar stundtals på hur det vore att ha ett jobb igen. Jag skulle kunna uppfylla drömmar och skulle kunna börja planera mer för framtiden med trygghet. Medan jag varit arbetslös har jag hunnit fundera grundligt på mitt liv. Jag har tänkt på hur jag vill ha det och hur jag vill att Vi ska ha det.
Jag har kommit fram till vad jag tycker är bra och vad som är dåligt med mitt liv just nu. Samtidigt har jag lovat mig själv att göra något åt de saker jag tycker är dåligt samt jobba för att behålla och förbättra de bra sakerna. Det innebär en del uppoffringar och att jag måste ta mod till mig i vissa avseenden. Jag är tyvärr ganska säker på att jag kommer backa ur mina egna löften, men måste försöka att inte göra det.
De senaste två veckorna har varit jobbiga, min förkylning har inte släppt. Infektionen sitter i och vill inte släppa taget. Jag vill bli frisk nu!
Vi får se när jag blir frisk, får se om någon svarar på min annons och om jag kan hålla det jag lovat mig själv.
