Jag har varit 24 år i snart en vecka. Det känns inte annorlunda nu än när jag var 23, men jag skräms ändå av tanken ibland på att allt går så fort. Det bästa med min födelsedag var att Du var hos mig.

Idag är det också en vecka sedan vi satt på varsitt håll och längtade till fredagen, så att vi äntligen skulle få vara tillsammans igen. Plötsligt var det fredag och vi fick krama om varandra, kyssas och se fram emot några dagar tillsammans.

Som vanligt gick tiden så fort och idag var det dags att säga hejdå igen. Orden "vi ses snart igen" tröstar, men bara lite, sen kommer vågorna av känslorna och sköljer över mig igen. Förmodligen dig också, när många tankar ska rymmas i huvudet på en och samma gång. Funderingar över framtiden, längtan blandat med saknad.

Jag funderar ofta när du åkt hem. Känner mig alltid vemodig och tung. Vänder mig om några extra gånger för att se efter så att du verkligen inte går precis brevid eller bakom mig. När jag konstaterat att du inte är intill, slås jag av ensamheten igen.

Liksom Du, funderar jag på framtiden. Hur allt ska bli. Ett år kommer gå fort, jag vet, men jag är otålig. Men jag väntar tålmodigt, för att jag vet att jag måste. Men ibland känner jag för att ge upp allt. Riva upp himmel och jord och flytta. Börja om.

Idag var det en vacker kväll, precis som förra gången du åkte. Solen sken länge och gick sakta ner. Fåglarna kvittrade glatt och jag gick i bara stalltröjan. Du fanns där hela tiden, i mina tankar.

Jag saknar dig så, det gör ont. Det gör ont att inte veta när vi får ses nästa gång. Men jag antar att vi ses snart igen. Jag älskar dig.