De fyra lediga dagarna gick fruktansvärt snabbt och nu är det redan måndag. Värmen i sovrummet är olidlig och jag har knappt sovit alls inatt, känner mig som ett vrak som legat på havsbottnen i 100 år. Sova får jag dock göra när jag kommer hem.

Putte har blivit lite bättre och vi har diskuterat hemma om vi inte ska skaffa ett sto till, ett ponnysto tex. Den skulle han kunna gå med ensam i magra hagar framöver, för det är det han kommer behöva.

Men än ska vi inte ta ut någon glädje, om några dagar vet vi mer, när han inte får sin medicin längre.