Det måste finnas någon som bestämmer över livet och döden. Någon som mäter ut tiden man får tillsammans med de man älskar och någon som bestämmer att livet ska få en chans till.

Veterinären och vi diskuterade återigen avlivning, mamma hade redan pratat med vår grannbonde om han kunde hjälpa till att begrava Putte om dagen skulle komma idag. Vi slapp det, veterinärbesöket slutade med ytterligare medicin, men nu ska han få det i hela 3 veckor. Kanske mer om så behövs.

Känns helt otroligt att han fortfarande lever och kanske har en chans att bli nästan bra. Vem är det som sitter på våra axlar och hela tiden räddar oss från dödens arm?

Dock innebär hans sjukdom att något mer bete blir det inte, men eftersom de två andra hästarna vill gå på bete kommer det imorgon hem en ny kamrat till Putte. En islandshäst, valack, som ska få bo hos oss i några veckor. Känns väldigt spännande!