Jag tänkte skriva ett inlägg på julafton men det blev aldrig så. Det föll bort i glömska när jag spelat sönder hela min dag. Min mor jobbade den här julaftonen, precis som 18 år innan. Hon var hemma en liten stund på dagen och kom hem sent på kvällen. Vid 23 öppnade vi julklappar. Jag fick förutom 1500:- som bidrag till en ps3 (de pengarna fick jag ju för över en månad sen), en kaffebryggare och trosor.

Juldagen kom min syster på besök. Vi åt och fikade gott och snackade mest.

Igår var det fredag, jag spelade precis hela dagen och la mig vid två på natten.

Idag är det lördag och idag ska jag börja måla stolar som jag ska ha med mig till lägenheten. Det börjar dra ihop sig för flytt nämligen.

Det jag längtar efter mest med flytten, är att få bättre internet så det inte laggar när jag spelar.

Allt liv har ett slut, en dag måste varje djur och människa lämna den här planeten. Idag var det Almas tur.

Nu springer hon förhoppningsvis på vidsträckta gröna ängar med friska krya ben. Utan reumatiska åkommor och utan grava hormonstörningar. Jag hoppas att hon dansar ut över ängarna med sin gyllene svans lyft och med frustande näsborrar, möter de som lämnat jorden innan henne och jag hoppas hon blir välkomnad.

Tösen lilla fick 8 år, det var 8 år mer än någon trodde hon skulle få. Hon föddes klen och bortom allt hopp men enorma insatser av veterinärer gjorde att hon fick leva vidare, varje dag och varje år har varit en gåva men nu var det dags. Det är tungt för oss som blir kvar och jag är innerligt tacksam för att Toffe idag fick stanna hemma för min mamma och mocka ur Almas box.

Jag bävar dock inför att komma hem och se en tom box och plocka ihop hennes saker. Kolla ut över hagen i billyktornas sken och inte se den stora vita bläsen mer. Jag sprang ner till stallet imorse och tog ett sista hejdå, hon tittade som vanligt oförstående på mig. Tack och lov visste hon nog inte vad som komma skulle, eller så visste hon, att hon äntligen skulle få sin himmel.

Det är underligt, att man plötsligt inte kan säga hejdå tillräckligt mycket när det tillsist är dags. Det gör så ont att vända om och veta att man aldrig mer i det här livet, kommer få träffa varandra. Aldrig kommer jag pussa hennes mule, aldrig förbanna henne för hennes humör. Igår klippte jag bort en liten tuss av hennes man, som jag kan spara och lukta på om jag behöver.

Jag gav henne ett sista fint år. Stora hagar, bra människor som skötte om henne, snälla hästkamrater och så mycket mat hon behövde. Morötter och äpplen i massor.

Vackra vackra Alma, du kommer för alltid finnas i våra hjärtan.

Inte nog med att Alma lämnade mig idag, jag har fått möta en del av det förflutna också. Min pappa lämnade mig som 5-åring för att inte höra av sig under 9 år. Han och jag har sen jag var 5 år hört av varandra ett fåtal gånger, alla gånger är det han som jagat upp mig vid de mest olämpliga tillfällena. Min konfirmation, student och 18-årsdag har blivit förstörda då han helt plötsligt dykt upp.

Jag har inte vetat var han bor, vad han har för telefonnummer eller  hur han mår. Förra veckan fick jag ett brev från Norrköping kommun, där de förklarade att han behövde bistånd i form av en god man. En sådan fanns redan föreslagen, så det enda jag behövde göra var att ringa ett samtal och godkänna det hela.

Jag tog mod till mig och ringde igår, det var inget lätt samtal. Jag undrade såklart vad som var felet med pappa och tydligen är han ganska så sjuk. Efter en stroke med diverse efterföljande problem, har det blivit tydligt att pappa inte kommer kunna klara själv mer.

Han bor tydligen i samma stad som jag, fast i en husvagn på min andra halvssysters tomt. Den halvsystern har jag ingen kontakt med heller för övrigt.

Jag godkände såklart att han skulle få den vård och bistånd han behövde och la sedan på luren med gråten i halsen. Kände dock att jag behövde sällskap ganska genast och gick ner till min kollega Fredric, han kramade om mig och det kändes lite lättare då. Dock började jag gråta när alla känslor av panik, förtvivlan och smärta dök upp inom mig. Jag vill springa, långt långt bort och få falla ihop av utmattning och få sova en liten stund.

Det var ett helvete att vakna och har varit ett helvete på jobbet. Nu springer klockan mot 4 och snart ska jag hem. Jag tittar ut mot den alltmer mörknande himlen, är Alma där nu?

Det är redan onsdag och jag har faktiskt inte haft tid eller ork till att uppdatera min blogg efter helgens bravader. Så jag gör det idag, på arbetstid (tyst, säg inget till chefen!).

I fredags tänkte jag gå och sova tidigt, men så blev det inte. Klockan 10 typ dök min bror och två av hans arbetskamrater hem till oss. Med sig hade de en himla massa starköl och glatt humör. Så fram till 3 på natten satt vi och söp samt spelade fia med hutt. När jag stöp i säng vid 3 var jag småfull och skittrött.

På lördagsmorgonen vaknade jag vid 8, jag fixade allt i stallet och gjorde mig fin för att åka till Katrineholm. Jag var nervös, jag var glad, spänd och hela jag var uppe i ånga. När det var dags att åka insåg jag till min förtvivlan att jag glömt biljetten på jobbet, så det blev att springa in till bibban och skriva ut en ny.

Resan upp gick bra och strax innan jag var framme fick jag reda på att en kille som också skulle komma på festen, fanns på stationen. Nylin som skulle hämta oss på stationen, sa att Mattias var i förförd en keps. Jag smög in i väntsalen och kikade mig omkring. En kille med keps vände sig emot mig, jag log, han log tillbaka, vi tittade på varandra och sen sa han: Shenzi..? Med låg och försiktig röst. Vi har ju bara sett varandra på bild som hastigast så det var inte självklart att vi skulle känna igen varandra. Vi kramade iallafall om varandra och vart efter en kort stund hämtad av Nylin.

Vi åkte hem till de andra som väntade i Mattias hus (vi har fler Mattias i klanen). Toffe var redan där.

De flesta av oss har spelat med varandra cirka 1 år, några kortare tid, ca 6 månader. Vi har pratat om allt möjligt under kvällarna då vi suttit och spelat. Jag trodde det skulle kännas mer underligt att träffa alla, men nej, det kändes helt naturligt! Vi hade det skitkul, spelade, drack och skojade runt.

Jag ångrar dock att jag inte var mer försiktig med spriten, drack en hel vinflaska själv och vart ganska så full. Stupade i säng tidigt, efter att jag somnat på badrumsgolvet först.

Men någon baksmälla hade jag faktiskt inte på söndagsmorgonen. Åkte hem vid 2, eller, hem och hem, åkte till Elgiganten så jag fick köpa min dröm! En alldelles egen ps3. Den är så vacker ska ni veta! Den brummar fint och jag kan snacka med alla igen. Underbart!

Idag på förmiddagen har mitt företag fått in en hel del ordrar och personalen ler smått, alla hoppas på att företaget ska slippa säga upp folk. Jag med, för jag älskar verkligen det här stället och min arbetsuppgift. Alla ni där ute, hoppas för min skull med att jag får en tid till på företaget.

Kort sagt, min helg och de två efterföljande dagarna har varit bra och vi i klanen kom fram till att vi snart ska ha en träff till!