Jag tittade dig i ögonen, älskade kamrat.
Grät en tår för vad jag såg.
Smekte dig över pannan
Blundade en stund

För mitt inre såg jag vad du varit
Allt du gett mig här
Sorgen grep min själ
När jag öppnade ögonen igen

Du och jag, älskade kamrat.
Som vi har kämpat
Räddats av en osynlig hand
Fått hopp om livet igen

Men nu står vi här
Vi vet så lite om i morgon
Vad morgonsolen ger oss
Eller vad solnedången tar med sig

Vackra häst, älskade kamrat
Orka kämpa lite till
Jag vill inte bli lämnad här
Med all sorg jag redan bär

Jag undrar om du längtar bort ibland
Till ett annat vackert land
Bortom molnen och solen
Där gräset alltid är grönt

Jag vill att du ska veta, älskade kamrat
Att jag alltid kommer finnas där
Älska dig var du än är
Bära dig ömt i mitt bröst

Vad som än händer nu
älskar jag dig av hela min själ
Jag kommer ge dig friheten
Om det är så det måste bli

Lova mig en sak, älskade kamrat
När det är dags för mig att lämna livet här
Möt mig ovan molnen
Och lämna mig aldrig igen